I Norra lunden fanns det ett fågeltorn att skåda ifrån, MEN där fanns inte en enda fågel. Bara fin natur och betande rådjur.
Jag förstod rätt snabbt att det var grusvägen till och från tornet som var värt ett besök i Norra Lunden. På bägge sidor av vägen var det en tät och frisk löv och barrskog fullproppad med olika arter. Det var bara att lyssna och försöka lära sig vilket läte som hörde till vilken fågel, eftersom det var mycket svårt att få syn på fåglarna. Jag hittade några vänliga personer även här som gav tips om vilken holk och vilket träd jag skulle gå till för att höra en halsbandflugsnappare och en mindre flugsnappare. Dessa fann jag rätt så kvickt.
En Taltrast hoppade framför mig på väg tillbaka till parkeringen.
En Trädkrypare matade sina ungar längs stammen och flög fram och tillbaka från ena trädet till det andra över grusvägen. En av ungarna höll på att flyga in i mig när den försökte följa efter sin mamma/pappa i jakten på mat.
Jag förstod ganska snabbt att jag inte har någon möjlighet att försöka själv i detta område så jag tog mig vidare längs den högra kusten uppåt på Öland och stannade bland annat vid Stenåsabadet, väl där började jag få mycket ont i halsen så jag bestämde mig för att snabbt reka stället, tog några naturbilder köpte isglass och fick två Alvedon att ta för värken i huvudet som även gjorde sig påminnd.
Körde uppåt och gav faktiskt upp fågelskådandet och tänkte att jag skulle köra förbi Möcklemossen för ett sista besök för att sedan åka till hotellet. Vid Möcklemossen stötte jag på ca 20st fågelskådare som samlats för att fotografera Aftonfalk och när jag kom ut på mossen med min tubkikare, kikare och kamera så stötte jag på en mycket trevlig kille och kunnig som berättade om mossen och vart jag skulle titta för att se Aftonfalken. Vid aftonfalken seglaede även en Brun Kärrhök, så det blev två kryss till på bara 5min. Han meddelade även hur jag skulle gå tillväga för att få tillgång till det larm som finns så att man får reda på vart man skall åka för att få syn på rariteter.
Bättre bilder än så här blev det inte på Aftonfalken. Den var mycket långt bort, ca 200meter samt solen stod för så att det blev en massa värmedaller.
Precis när jag skulle dra mig tillbaka till hotellet frågade han om jag sett/hört pungmes nån gång, vilket jag inte hade och så åkte jag med till en lokal där jag kryssade resterande 22 nya arter inom loppet av 3h. Vilket jag inte hade kunnat göra själv.
Förstod rätt snabbt att det inte är någon idé att skåda själv. Mycket bättre om man är flera.
Svarthakedopping - Suddig men dock.
Dagens tips!!
* Var flera vid fågelskådning!
Dag 2 - Resultat
92 arter varav dessa 17 årskryss och 14 livskryss.